mysigt

Igår var Elin och Max här på visit. Mysigt att ha dem här :) Max hade dessutom tagit truckkort! Så nu kommer han till norge snart också. Skönt för dem.

brännande kärlek i bröstet.

Jag tycker så otroligt mycket om mina barn:D Kram på er!

Minnen och tankar om glädjeämnen.

Vad är glädjeämnen för mig?
Är det bara speglingar av lyckliga minnen från barndomen? Mimerskälla – Kunskapens och livets källa, är det också en glädjekälla? Inte alltid men vi kanske kan lära oss något på vägen.
Man kan ju fråga sig hur mycket glädje en traditionell glädjeflicka känner själv.

Glädjeämnen kan vara roligt för endel men en pina för någon annan. Vad som, när det utspelades, kanske inte var så kul just då, men som i efterhand, när man fått lite distans till det hela, kan bli ett riktigt kärt glädjeämne.
Det kan också vara att föra de egna traditionerna vidare som man upplevt som positiva. Kanske är det så att vi redan i levande livet utför en promenad mot Nirvana och redan här och nu gör själavandringar fast ii vår egen tid och kropp. Då borde man kunna ta genvägen till bättre liv redan nu, om man är klok nog att se alternativen.

Visst är det skönt och roligt att få men det är mycket roligare att själv kunna glädja någon annan. Det ger så mycket mer att dela glädjen man känt med någon annan människa, att sprida den genom bilder, tröstande handling eller genom en dikt.
Som här till exempel:

Sömmern å såpbôbbler ä att nô säschillt
Di sväver helt tomme å sô otrolit lättô.

Men tänk hôss di ä när en får dåm på näsa!
Sö blôtô å kallô å fullständit tättô.

Hemvävda trasmattor, för en utomstående helt vanliga mattor, men som för väverskan innehåller remsor av minnesfragment från hela hennes liv ända bak till mormors mors tid.

Min vävda glädjetrasmatta är vävd av bilder och känslor.
Pirret i magen när jag skulle klättra upp och slå kullerbyttor ifrån pappas knä, hängandes upp och ned i armarna.

Frukostslammer ifrån soldränkt innergård. Kaffeos kring klingande Blåblomstkoppar och fat. Kaviarens sälta mot smöret på den frasiga frukostfrallan vars skal fastnar i mungipan.

Lysekil. Lukten av saltvatten och rutten tång. Måsarnas skri som var morgon hälsar mig välkommen genom svalkande tunna gardiner. Generationers barfotafötter som trampat och gått i bergen, de mjuka, runda av granit som är varma om kvällen med små ”rubiner” i, där rosa Strandgossar jazzar i skrevorna.

Ekans för som det skvätter svalkande omkring. Det hisnande klara gröna djupet under den solvarma relingen, däe jag sitter ihopkrupen och ser skaror av vackert mönstrade blåmaneter pumpa sig yra i virvlarna från båtens svallvågor.

Bild 4.